Forskningsprojektet har startat!

Äntligen har forskningsprojektet startat där lärare ska använda Google Glass i sitt vardagliga arbete för att utröna vad man kan använda dem till och vilka möjligheter samt utmaningar det finns med den här typen av kroppsnära teknik. Så himla spännande! Jag ser verkligen fram emot detta. Jag har träffat de medverkande lärarna en första gång och de har redan många idéer till vad de kan använda dem till. Projektet är finansierat av Lärarhögskolan vid Umeå universitet. Här kan du läsa lite mer ingående om syftet och forskningsfrågorna i projektet.

”Som ett brev på posten” så är det förstås problem med att få tillgång till trådlöst nätverk på de skolor som ingår i studien. Jag vet inte vilken gång i ordningen som jag får försöka övertyga tekniker om att det inte går att ansluta glasögonen till nätverk där man behöver ange både användarnamn och lösenord. “Det är väl som Android, som telefoner. Telefonerna kan ju hantera användarnamn” är fraser som jag ständigt får höra. Men nej, så är det förstås inte alls.

Man kan ju tycka vad man vill om Googles lösning för glasögonen, men det är som det är. Det går alltså bara att ansluta till nätverk där man endast behöver ange lösenord. Detta får jag påpeka om och om igen.

En lösning är att sätta upp routrar i klassrummen som glasögonen kan koppla upp sig mot, men då behöver nätuttagen vara aktiverade så att jag får tillgång till dynamisk tilldelning av IP-adress för routrarna. Denna variant använder jag vid föreläsningar och presentationer vid universitet. En annan lösning är förstås att kommunen sätter upp ett externt trådlöst nätverk av något slag som jag kan ansluta till. Jag hoppas innerligt att kommunikationsgruppen vid Umeå kommun kan hjälpa mig i denna fråga. Det vore ju sannerligen tråkigt om projektet står och faller med att det inte går att lösa problemet med den trådlösa uppkopplingen. Jag sätter mitt hopp till den vision och verksamhetsidé som presenteras på deras webb. Där beskrivs visionen att Umeå kommuns IT-funktion möjliggör en positiv samhällsutveckling genom att stödja innovativ verksamhet som förenklar vardagen för kommunala verksamheter, medborgare och företag.”

Vidare beskrivs också att verksamhetsidén är att ”IT-funktionens uppdrag är att med hög kompetens, verksamhetskunskap och god serviceanda erbjuda ett brett utbud av IT-tjänster som stödjer arbetet för välfärd och ett gott liv i Umeå.”

Visst låter det lovande!

Att lärare utforskar hur kroppsnära teknik, som exempelvis smarta glasögon, kan användas i skolan måste väl räknas som en innovativ verksamhet. Eller hur? Speciellt med tanke på att det i rapporten 2015 NMC Technology Outlook for Scandinavian Schools: A Horizon Project Regional Report beskrivs att viktiga tekniktrender, som kroppsnära teknik, förutspås göra sitt intåg i skolans värld inom fyra till fem år. Fyra till fem år! En kort tid för en relativt stor förändring.

Hur kommer skolan att hantera detta? En bra sammanfattning av den nämnda rapporten ovan ges av Stefan Paulsson på Omvärldsbloggen. Jag anser förstås att forskningsprojektet ger ett gyllene tillfälle för de som ansvarar för skolornas nätverk att få testa vilka problem den här typen av teknik för med sig, men jag är inte lika säker på att de håller med mig 😉

Första träffen med lärarna

Första träffen med lärarnaFoto: Patrick Aspling

Google Glass goes Gamification – ur ett studentperspektiv

Josef Larsson är en av de studenter som var med och utformade utmaningarna till Elvira och Axel. I detta blogginlägg beskriver han hur de gick tillväga när de skapade själva utmaningarna.

Hur tänkte vi?
För att beskriva lite kort om hur vi tänkte när vi skapade utmaningarna är det väl bra att börja med syftet till utmaningarna.

Det övergripande syftet med hela projektet var att undersöka hur Google Glass kan användas i lärande situationer, som ett stöd och motivation till kreativt lärande.

Med utgångspunkt i kreativt lärande frågade vi oss själva: ”Vilka funktioner är unika för Google Glass och som inte går att använda på en smartphone?”, ”Hur ska vi sammankoppla funktionerna med platsberoende information?” och ”Hur ska resultatet redovisas?”.

Vi gjorde en förstudie där vi intervjuade den målgrupp som vi skulle skapa för. Vi ställde frågor om hur de lär sig bäst, hur de löser problem, när de använder teknik, vad använder de den till då. Utifrån svaren vi fick in började vi utforma olika typer av problem och utmaningar för att sedan implementera dem i plattformen som studenterna från civilingenjörsprogrammet i interaktion och design utvecklade.

Studentgruppen som utvecklade själva plattformen som skulle användas hade som tanke att utmaningarna och problemen skulle pushas till användarna då de närmade sig en startposition eller annan bestämd plats. Utformningen på uppgifterna skulle likna en frågesport(trivial pursuit) men förutom möjligheten att läsa frågan var det tänkt att de skulle kunna lyssna på ljud, se på bilder och kortfilmer till sin hjälp. Dock var det en del tekniska begränsningar i användningen av ljud och film som gjord att vi fick hålla oss till texter och bilder.

För att svara på uppgiften tänkte vi att de skulle antingen filma, fotografera eller ta med sig något som bevis på att de löst den. Att ”tweeta” resultatet var även en metod som användes, då gavs läraren automatiskt möjlighet att se hur det går för eleverna i realtid. Många av uppgifterna var utformade så att när de löst problemet fick de en ledtråd analogt som visade var de skulle gå för att få nästa pushning eller så stod det sist på frågekortet.

Vi försökte verkligen att forma problemen så att de inte skulle vara möjligt att genomföra dem med hjälp av en smartphone. Vi fick dock göra ett undantag, vi hade fått instruktioner om att WallTagger skulle användas i något av problemen. WallTagger är en applikation till telefonen som är utvecklad av CGI.

Vid en av uppgifterna skulle de utför ett experiment, först skulle de hämta material vid två olika ställen, sedan skulle de filma resultatet. Experimentet krävde att de använde bägge händerna, att då filma resultatet skulle vara svårt med en mobil. En funktion som fanns på plattformen var att vi kunde lägga till information där användarna kunde läsa lite mer ingående om experimentet eller platsen de skulle till.

Några funktioner som finns på glasögonen och som vi använde var bl.a. översättningsfunktionen. Den fungerar så att de kan läsa en text på ex. tyska och sedan skriver glasögonen över den tyska texten med engelsk text. En form av augmented reality(förstärkt verklighet). GPS- och navigeringsfunktionen i glasögonen var en annan funktion som vi använde, bortsett från att det inte är möjligt att söka på svenska gatunamn är den väldigt trevlig och ser lite ut som en GPS i bilen fast du ser genom pilen och pilen ”ligger” på vägen(augmented reality)

Funktionerna ”lever”(augmented reality) på ett annat sätt i glasögonen än de gör på en smartphone.

Bortsett från att vi försökte använda funktioner i glasögonen tänkte vi att användarna skulle få träna på att samarbeta, bl.a. genom att hjälpas åt med experiment, slå ihop sina ledtrådar för att bilda en komplett ledtråd och ta sig vidare. Vi försökte jobba med intressanta platser i centrala Umeå för den platsberoende informationen ex. Rådhustorget, ”Umeå hjärtat”. Den avslutande platsen på stadshuset har en bakgrund som kavalleriregemente, och i år är det 100 år sedan första världskriget bröt ut. Det vi kunde gjort bättre var att mer utförligt söka information som kunde vara användbar vid de olika platserna.

Sammanfattningsvis märks det fortfarande att glasögonen är beta versioner och att det inte finns så många användningsområden för dem. Men dagen för genomförandet av hela projektet blev lyckat och eleverna som provade var nöjda.

Josef Larsson, Ingenjörens roll i arbetslivet, vårterminen 2014

Google Glass goes Gamification

GEUG14: Google Glass goes Gamification

This project is an interdisciplinary project involving four departments at Umea University in Sweden. The project aims both to explore how Google Glass can be used in learning situations and to enable students at Umea University to develop tools and pedagogical activities for Google Glass. Within the project, we are exploring how to use Google Glass in specific learning situations where the learning process is designed as a kind of treasure hunt or gamification.

Two young pupils, Elvira (13 yrs. old), and Axel (15 yrs. old) participated in a learning activity where they were using Google Glass to solve challenges and pedagogical problems. The challenges and problems they solved were sent to their Google Glass when they approach a specific area (GPS coordinated information) at some locations along the Umea City Hall esplanade (the treasure hunt was decided to be outside to be able to use GPS). When the pupils successfully solved a challenge, the students were receiving new clues pushed to Google Glass to be able to find the next location where a new challenge or clue was presented.

The university students who developed the GPS coordinated information are enrolled in engineering programme in Interaction and Design. The tool they developed for Google Glass made it possible to set information to specific coordinates and to a specific radius and, so to speak, made it possible to trigger the information feed to be pushed. When Elvira and Axel were approaching the area where the information was set to, the information was pushed to Google Glass. The other student group, enrolling programmes in engineering physics and Industrial economics, developed the challenges and problems for the treasure hunt. The challenges, problems and clues, was also of course connected to existing functionality in Google Glass, the tool that the students from Interaction and Design developed for GPS coordinated information and to content connected to the European City of Culture, for example art, sculptures and poems (http://umea2014.se/en/). Criteria for the challenges for this student group was also that the treasure hunt should be fun for the pupils to participated in, an interdisciplinary learning activity and that the pupils should need to communicate and share information through Google Glass (and YES the students succeeded in doing this!). The pupils had to solve, among a lot of other things, for example a physical experiment, clues from poems printed on a big wall and clues from the app ‘WallTagger’ (an augmented reality-app) connected to a piece of art. The pupils also had to cooperate, communicate and share information for solving challenges and problems to get the right clue for next location through Google Glass. The two student groups have received help (besides the involved university teachers) from technical experts and mentors from two local companies that is developing IT applications – CGI and Dohi Sweden.

The two student groups worked really hard to make everything possible to implement. They thought it was a tough challenge but very fun. They also passed their courses with distinction. The two pupils, Elvira and Axel, loved participating in the treasure hunt and said that they learned a lot of different things. They would like teaching and learning in schools to be more like this. They expressed that this treasure hunt with Google Glass was a memory for life.

Google Glass goes Gamification is not only a project to provide students to develop tools and pedagogical activities for Google Glass. It is also a contribution to the current debate about using IT in schools. The question is not only about how and when to use IT solutions in teaching and learning and what benefits it will bring, there is also a need to look beyond the contemporary use of IT in schools. What will the future bring? What do we need to do when we are facing new challenges and new opportunities to use for example wearable technology such as Google Glass, and how can and should we handle that?

Some images from the treasure hunt with Google Glass:
Photos: Thomas Mejtoft

DSC_0021
The treasure hunt begins.

DSC_0106 kopia
Elvira and Axel needed to communicate and help each other to solve this clue.

DSC_0031DSC_0032
‘Glass’ means icecream in Swedish 🙂

DSC_0030
The students are coordinating the treasure hunt. In the background the symbol of the European City of Culture – ‘The heart’.
   DSC_0062
A journalist is interesting in what Axel is about to do. Here he is using the augmented-reality-app WallTagger to get the next clue.The piece of art he is pointing the app towards is named ‘Ok, glass’ by the artist Camilla Hällgren. You´ll find it here >>

DSC_0103
IMG_20140513_142010
The students are trying out functionalities.

IMG_20140508_134057
The two student groups are discussing and planning together.

unnamed
One of the student groups are presenting their projects for their classmates and teachers at the university.

 

 

 

 

Google Glass in Dentistry Programme at Umea University

GEUG14: Google Glass in Dentistry Programme at Umea University, Sweden

We started to integrate Google Glass as a device in dentistry program at Umea University in Sweden in 2013. In this project we particularly focused on those activities where dentist students have their clinical practice with the patients. We are exploring how Google Glass may facilitate the communication between the students and their teacher during the student’s clinical practices with the patient.

  • Before Google Glass. The dentist students had patients in a booth. When a student needed help from the teacher, they wrote the number of the booth on a whiteboard where they are located with their patient so the teacher would know, looking at the white board, that a student needed help with something.
  • With Google Glass. The dentist students have patients in a booth. The students use mobile devices (e.g. media tablets) and the teacher uses Google Glass to communicate with each other. The students send emails or a Hangout message to the teacher that describes where they are, in which booth and what they need help with. The teacher gets a notification through a sound, while wearing Google Glass that means that one of the students has sent a message. The teacher is then able to read the message through Google Glass and reply to the student by a voice message.

During this project, both students and the teacher expressed that the communication between students and teacher has been facilitated, improved and decreased waiting time through the integration of tablets and Google Glass.

The students described that It feels good not to leave the patient alone when they need help from the teacher, they got help faster than before and specifically they got in contact with the teacher faster since the teacher is able to reply to the students messages directly from Google Glass regardless of where in the clinic the teacher is. The students know when they can expect help from the teachers replay and can start with something else meanwhile waiting for help. The students also used Hangout to send images to the teacher. In some cases, when looking at an image a student has sent, the teacher replayed from Glass and didn’t need to go to the booth. The teacher could instead go to another student that needed her help more.

The teacher in this project pointed out that it is possible to, for the first time, prioritize which student need help first due to the content of the messages sent via the mobile device to Google Glass. Before, when only the booth number was written on the white board and not what kind of help the student needed, it was not possible for the teacher to make a priority. The teacher also said when helping a student it is possible to know if there are another student waiting for help or at least want to be in contact with the teacher since a notification of a sound is given when a message is sent. Sometimes when the teacher needed to treat a patient herself and of course need her both hand, she could replay to another student that was asking for help through the voice-controlled Google Glass.

lena

lina_jonas
IMG_2770

bas
stud

Google Glass goes Gamification

Nu börjar vi närma oss den tidpunkt då Elvira 13 år och Axel 15 år ska få prova att använda Google Glass och lösa spännande utmaningar i projektet #tagga2014 (Läs mer om projektet här). För studenternas del innebär det också slutfasen på ett intensivt arbete med att få allt att klaffa. Verktyget som studenterna från Interaktion och Design utvecklar för Google Glass ska anpassas till brillorna och utmaningarna som studenterna vid Teknisk fysik och Industriell ekonomi skapar för Elvira och Axel ska anpassas till befintliga funktionerna i Google Glass. De har verkligen gjort ett fantastiskt arbete! Jag är så imponerad av deras hårda slit och det har varit en ren fröjd att få samarbeta med dessa ambitiösa studenter. Det finns verkligen hopp för framtiden!

Eventet som sker inom Kulturhuvudstadsårets ram går av stapeln den 27 maj kl. 15.00.
För den nyfikne finns det möjlighet att följa med på äventyret. Samling vid Kulturhuvudstadshjärtat, Rådhusesplanaden kl. 15.00.

Nedan visa några bilder från studenternas planering och tester i projektet.

Bild1: Elvira och Axel är nu redo. De har nu tränat och kan hantera Google Glass galant. Riktiga proffs!
elvira_selfieaxel_selfie
Elvira #selfie                                                   Axel #selfie

Bild 2: Brainstorming om vilka utmaningar som är lämpliga.
IMG_20140508_095237
Studenterna från Teknisk fysik och Industriell ekonomi.

Bild 3: Möte mellan studenterna från Teknisk fysik, Industriell ekonomi samt Interaktion och Design. De båda grupperna uppdaterar varandra om arbetet som båda parterna gjort.
IMG_20140508_134057
Från vänster: Andreas Bolzyk, Andreas Blanck, Josefin Nilsson, Josef Larsson, Malin Östman, Lovisa Lund, Elin Nilsson och Jonas Gustafsson (ryggen mot kameran).

Bild 4: Test av glasögonens olika funktioner.
IMG_20140513_142010
Josef, Malin, Lovisa, Josefin och Andreas.

Bild 5: Mittpresentationen då vi presenterade, under 15 minuter, vårt arbete. Dvs, vad projektet går ut på, projektprocessen, var vi var just då i projektet och lite annat smått och gott.
unnamed
Josef Larsson, Mattias Tjernqvist, Lovisa Lund, Josefin Nilsson, Malin Östman och Andreas Blanck.

Google Glass i tandläkarutbildningen

I januari inleddes vårt andra pilotförsök med att använda Google Glass i tandläkarutbildningen. Denna gång var det vid handledning av studenter som har egna patienter. Studenterna läser termin 7 i utbildningen. I pilotförsöket ingick 18 studenter, 10 tjejer och 8 killar, och en lärare. Läraren använde Google Glass och studenterna fick kommunicera med läraren via en iPad. Studenterna arbetade två och två varav en av dem hade sin patient medan den andre fick assistera.

När studenterna behövde komma i kontakt med läraren, om de exempelvis behövde hjälp av något slag eller behövde ett godkännande, kontaktade de läraren via mail eller genom att skicka ett meddelande via Hangout, som är Googles variant av Skype. Tidigare hade studenterna enbart skrivit upp det nummer på det bås som de höll till i via en Whiteboard som satt ute i korridoren. Studenterna tyckte det var fantastiskt roligt att få prova ett helt nytt sätt att kommunicera med läraren.

De första erfarenheterna:

  • Studenterna tyckte bl.a. att det var skönt att inte behöva lämna patienten för att gå ut i korridoren för att skriva upp sig på White boarden utan kunde skicka ett meddelande till läraren direkt från det bås de höll till
  • De flesta studenterna tyckte att de fick hjälp snabbare eftersom läraren kunde svara på meddelandet direkt från Googlebrillorna
  • Läraren kunde göra en prioritering eftersom studenterna skrev vad de hade för ärende. Tidigare hade studenterna alltså enbart skrivit upp sitt båsnummer på White Boarden
  • Eftersom läraren fick en ljudnotifikation när någon skickade ett meddelande så var det möjligt för henne att veta att någon väntade på att få hjälp
  • När studenterna skickade meddelande via Hangout så var det möjligt för dem att även skicka med en bild vilket de menade skulle kunna ha en betydande funktion. De menade att läraren skulle kunna bedöma om de exempelvis behövde ta fler röntgenbilder av en patient även om läraren inte befann sig i närheten. Det skulle kunna minska väntetiderna.
  • Dock så är mobila enheter typ iPad och Google Glass, som användes i detta försök, beroende av att det trådlösa nätverket fungerar tillfredställande. När signalen fluktuerade, d.v.s. gick upp och ner, gick inte meddelanden fram. Det medförde att studenterna blev lite osäkra på om läraren verkligen hade fått deras meddelande eller inte. Det medförde i sin tur att läraren fick vara noga med att svara på studenternas meddelande så fort som möjligt så att de skulle veta att deras meddelande verkligen hade kommit fram.

Både studenter och lärare såg flera framtida möjligheter med att använda Google Glass både i tandläkarutbildningen men även som praktiserande tandläkare. Några saker som de nämnde var exempelvis att det skulle vara möjligt att rådfråga en kollega om ett problem utan att behöva lämna patienten eller att det är möjligt att föra anteckningar med enbart rösten med Google Glass.

Här nedan visas några bilder från pilotförsöket i januari.

     lena

lina_jonas

stol

stud

IMG_2770

Hur började det hela egentligen?

Nu när bloggen har varit i gång ett tag kom jag på att jag inte har berättat hur hela historien med Google Glass egentligen började.

Det hela började med att jag en kväll i februari satt i soffan hemma och surfade på webben för att få veta lite mer om ryktet som sa att Google höll på att utveckla ett par röststyrda glasögon, Google Glass. Är det möjligt? Hur fungerar ett par sådana? Av en ren slump upptäckte jag att Google hade utlyst en tävling via twitter där de sökte efter personer som ville prova dem. Tävlingen innebar att man skulle beskriva vad man skulle använda glasögonen till. På 140 tecken knåpade jag efter mycket möda och stort besvär ihop en kort beskrivning av vad jag skulle undersöka om jag hade ett par. Jag skickade sedan iväg mitt tweet (klicka på bilden för en större version).

Screenshot 2013-11-04 10.38.42

Sedan tänkte jag inte så mycket mer på det och dagarna gick, men så på påskafton fick jag ett meddelande via twitter som löd:

Screenshot 2013-11-04 10.38.53

Hjärtat började bulta. Är det verkligen sant eller är det ett aprilskämt?! Jag vågade inte tro på att jag verkligen skulle få ett par Google Glass. Det var för bra för att vara sant. Naturligtvis berättade jag för familjen och de närmaste kollegorna på jobbet, men i övrigt höll jag det hemligt om det inte skulle gå hela vägen.

Tiden fram till det att jag fick besked om när jag kunde hämta mina googlebrillor kändes som en evighet. På midsommarafton mitt i en silltugga kom äntligen det efterlängtade beskedet (klicka på bilden).

Screenshot 2013-11-04 10.40.26

Efter detta fantastiska och spännande meddelande började en hektiskt tid. Jag skulle betala glasögonen (tro inte att de var gratis nej), boka tid på Googles kontor, boka resa och allt annat som hör till ett sådant hastigt beslut. Det var nämligen så att man var tvungen att hämta dem personligen på något av Googles kontor i New York, San Francisco eller Los Angeles. Jag valde New York. Efter mycket om och men hade jag äntligen lyckats boka en tid fredagen den 5 juli och dessutom lyckats boka en flygresa som stämde.

Puh! ”Nu börjar äventyret”, tänkte jag.

Studiebesök på neuroröntgen

Häromdagen hade jag förmånen att få besöka neuroröntgen här i Umeå. Jonas Bergdahl visade mig hur han jobbar i vardagen. En fantastisk upplevelse att se hur det går till och att få beskrivet hur  den tekniska utrustning används vid undersökning (neuroröntgen), angiografi dvs. det sätt man gör diagnostiken på och ser vad som händer samt behandling (röntgenstyrda botande ingrepp s.k. neurointervention) av exempelvis stroke. Det går att vända och vrida på bilden så att det är möjligt att se kärl från alla håll. Det går till och med åka inuti i ett kärl för att se om det finns något i kärlet som inte ska vara där.

Jonas visade bilder på kärl i hjärnan och hur det kan se ut när han exempel “klistrar igen” ett blodkärl som läcker. Om jag förstår det hela rätt så för neuroradiologer in en smal kateter via ljumsken. I ena änden på katetern finns en liten knapp och när neuroradiologen trycker på knappen utlöses en liten droppe klister i andra änden som klistrar igen blodkärlet. Det går också att plocka ut en propp i ett kärl och därmed återställa blodflödet i hjärnan. Genom denna metod kan alltså även bråck och förträngningar i kärlen behandlas. Helt fascinerande! Naturligtvis var det ingen riktigt patient vid tillfället utan Jonas visade exempelbilder. I en av bilderna nedan visas ett kärl i förstoring på skärmen. Kärlet är i verkligheten ca 3-4 mm i diameter.

Här finns en film som beskriver verksamheten >> (Youtube)

Alla bilderna nedan är tagna med Google Glass (#throughglass).
Klicka på bilden för att se en något större variant.

bild1_2bild2 bild3 bild4 bild5 bild6 bild7 bild8